Den enes börd, den andre hörd

Förra veckan tog saker en helt ny riktning. Eller helt ny, den var kanske inte helt nytillverkad, men den var åtminstone hyfsat oanvänd. Den gick liksom upp genom fläkten någonstans, trasslade runt i rören en tid och sedan ner i Per Åkes badrum. Jag vet inte exakt hur det där går till - men när saker på egen han tar sig nya riktningar, så blir det lätt en aning förvirrat. Jag menar, om en riktning ska vara meningsfull så måste det ju också finnas en hastighet, eller åtminstone en fart förknippat med den. Och om alla saker alltså rör på sig och plötsligt byter riktning hur som helst, hur ska man då veta var man lagt sina hemnycklar? När det dessutom är så att bussen passerar hållplatsen flera minuter tidigare än vanligt, då blir det plötsligt svårt att leva ett normalt liv. Vilka vänner väntar vant, varje vecka, vid vidunderliga vanföreställningars vinklade vyer? Jo, de flesta jag känner faktiskt. Per Åke skrattade hårt men rättvist, och kapade sedan av misstag av sin vänstra fot.