Den som söker skall leta

I och med den stora börskraschen i södra Istanbul på nittiotalet har allt fler av mina vänner börjat oroa sig för världsmarknadsläget. När man frågar efter läget får man allt som oftast inga bra svar. Jag har heller inga bra svar, även om jag nästan alltid har en åsikt. Min åsikt är nästan alltid samma som din, om jag får höra din först. Om du visar din så visar jag vägen hem. Eller pekar ut läget på en världskarta. Världsmarknadsläget alltså. Marknaden i världens ände, med ett läge som slår världen med häpnad.
Jag försökte slå en kille med häpnad en gång. Det gick inte så bra, jag hittade ingen tillräckligt stabil häpnad att slå honom med. Det fick bli en gaffel istället, med högst mediokert resultat. Ingen av oss överlevde.

Vi har ingen ko på frysen

När femmans buss går förbi min mosters hus, spricker solen nästan alltid upp, som i fraktaler. Den liksom krackelerar sådär snyggt som bara en eftermiddagssol kan göra. Min moster förstår inte alls vad jag pratar om. Hon tar aldrig femmans buss förbi sitt hus, utan väljer nästan alltid att kliva av eller på där. Oftare på än av faktiskt, eftersom det går flera tåg. En dag i mars hade hon lite problem med ansiktet.
En annan gång var hon på bio med Vidar. Det var en bra kväll. Filmen var däremot inget vidare, så de drog vidare in i en vidare värld, en krackelerad värld av fraktaler och mossa. Vidar vände sig mot världen och vädjade bestämt. Vi vet väldigt väl varför Vidar ville vandra vidare. Han hade inga kända problem med ansiktet.

Det som inte dödar världar

Igår hände något riktigt kul. Sedan ägnade jag hela kvällen till att kolla in gamla youtube-klipp från åttiotalet.  När man aldrig varit hemma har man aldrig lagt sin hatt.
Någonstans i närheten av Örebro eller Karlskoga måste det finnas en borg. Den borgen kan mycket väl vara byggd i sten, eller möjligen trä om den är riktigt gammal. Där lekte nog grabbarna Erik och Johan som barn. Det kan också ha varit så att Johan lyckades trilla illa. När Johans mamma fick se såret ropade hon förmodligen i falsett med skräckblandad förskräckelse. Sedan bjöd Eriks mamma på saft. Johans mamma tog lite illa upp, eftersom hon minsann hade egen saft hemma, men Eriks mamma tyckte att Johans mammas saft smakade lika illa som Johan just trillat. Det kan vara precis då och där, som någon myntade det kända uttrycket "saft-häxa".

Ingen kork på varenda flaska

Gunde, Emma och Brutus lämnade skeppet bakom sig. Det var kallt och tyst, alla var glada, stämningen var på topp, men när toppen var nådd gick det snabbt utför. Ingen hade riktigt räknat med att skeppet skulle haverera, och det gjorde det inte heller. Det var nog Brutus som hade lite svårt med styrningen. Nu ville det sig inte bättre än att Gunde och Brutus blev osams, och Emma försökte medla.
Men när medelvägen är lång blir osämjan värre, och medlet rann ut i sanden. Brutus, som allt som oftast for med osanning, meddelade att han minsann förmedlat sina minnesbilder maniskt, men man manade metodiskt mången meningsskiljaktighet medan männen måttade.
Gunde kunde brotta ner Brutus brutalt innan Emma anade annat.

Den som inget ger, är inte särskilt givande

Ett av mina bättre minnen kan ha varit när Robert och Reginald besökte travbanan senast. Rolf var inte där, och inte jag heller. Vi hade jättekul. Nästan alla hästar gick i mål, men inte många vann.
Kort därefter blev Reginald utkastad eftersom vakterna såg hans köttyxa. Det blev stort pådrag och tumult.
Några timmar senare mötte vi upp dem i en gränd och bytte grejor med varandra. En rostig spik mot en cykelpump och allt det där. Jag fick inte köttyxan. Den fick Robert i nacken. Det blev stort pådrag och tumult.
Efter ett par månader i det lokala fängelset kom Reginald tillbaka. Robert kom däremot aldrig tillbaka till oss igen. Det var lite fegt, jag hade hoppats på att få vinna över honom i biljard vid tillfälle. Nu gick han istället i graven som obesegrad biljardist med köttyxa i nacken. Stort pådrag, men inte mycket tumult.
Vad som hände med Rolf är det fortfarande ingen som vet.