När femmans buss går förbi min mosters hus, spricker solen nästan alltid upp, som i fraktaler. Den liksom krackelerar sådär snyggt som bara en eftermiddagssol kan göra. Min moster förstår inte alls vad jag pratar om. Hon tar aldrig femmans buss förbi sitt hus, utan väljer nästan alltid att kliva av eller på där. Oftare på än av faktiskt, eftersom det går flera tåg. En dag i mars hade hon lite problem med ansiktet.
En annan gång var hon på bio med Vidar. Det var en bra kväll. Filmen var däremot inget vidare, så de drog vidare in i en vidare värld, en krackelerad värld av fraktaler och mossa. Vidar vände sig mot världen och vädjade bestämt. Vi vet väldigt väl varför Vidar ville vandra vidare. Han hade inga kända problem med ansiktet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar